Det är vad du kan förmå dig själv att göra i såna här lägen, där inspirationen saknas, som är det viktigaste tror jag. Så hitta kraft till att inte släppa iväg dig själv. Utan försök bara hålla en stabil nivå - tex under 130kg. Så får saker och ting ta fart igen när inspirationen kommer. För den kommer att komma.
Jag gjorde precis samma som du. Gick från 145 till 121 på mindre än ett år. Easy peasy. Sen blev iaf jag lite nöjd efter massa peppande kommentarer från vänner och man behöver köpa lite nya mindre kläder osv och är allmänt nöjd. Då släppte jag på disciplinen och hade långvarig förkylning som ursäkt och var snabbt uppe på 129kg igen bara några månader - vilket jag nu har inspiration att räta upp igen, men det hade varit skönt om jag hållit igen lite mer under den icke inspirerade tiden - för att slippa den ”onödiga” startsträckan ner och förbi de 121kg igen. Men det är bara att gilla läget och inte klandra sig själv för mycket, för då ger jag mig själv bara fler ursäkter.