Song ji ra 's dagbok, 04 jun 17

Det är bara att fortsätta kämpa på ❤️ 

Ja man kan ju inte bara ge upp för lite små fel och några backslag. Då kommer man ingen stans. <3 

Sant så är det. Det har varit så mycket för mig med så jag känner att jag behöver ny motivation , de kommer väll tillbaka så småningom. 

Förstår vad du mena. Fick tillbaka min lite förra veckan och sen mer när man var nere på 103 nu men man tappa greppet idag då man var tvungen att åka ut till syrran och inte fick vara hemma ifred när man är smått dåligt. Så kände i magen att nu mår man inte bra och ställer mig på vågen nu jag kom hem och var då på 105,5 D: Det visar hur dåligt det är för mig att vara runt familjen just nu när jag jobbar med min egen hälsa och framför allt när syrran vill sabba för en. Så nu tänker jag inte ställa upp för henne mer efter skiten man fick idag och hålla mig borta från familjen tills jag är på fötterna, mår bättre och har kontroll över mig.  

Håll dig borta från alla som påverkar dig negativt. Du vill göra en livstidsförändring och dom som vill dig väll och bryr sig om dig kommer att förstå dig. Tyvärr hatar folk när man vill gå ner i vikt och må bättre, men så fort man gå upp i vikt så är folk nöjda över det. Det är som att folk njuter när dom ser att man misslyckas. Därför tycker jag du ska skita i alla och bara köra på, det är du som kommer må bättre sen, och ha bättre självkänsla. Vi alla människor klarar det, de vet jag. Med vilja och motivation går de mesta. Sen är det självklart att vi har upp och ner gångar men det är sånt man får ta tills man är i mål. 

Bra skrivet, det är så sant. Lyckades få livet på rätt väg under 2015 och gick ner 12kg och då gick syrran på mig en jäkla massa bara för hon inte lyckades bra med sin vikt och börja ge mig hat och förbjuda mig att gå ner mer i vikt för jag var underviktig och måste gå upp. Saken var det att jag gick från 103 till 86kg på ett år så var fortfarande lite överviktig och inte underviktig. Så det märktes hur hon gärna ville att jag skulle misslyckas. Sen hände det med då det blev för mycket och man inte lyckades hålla sig borta. Så bara börja om nu men jag kan och ska klarar det nu i år :)  

Jag tror på dig, och jag vet att du kommer klara detta! Om du fick ner till 86 och hon tyckte du var underviktig då har hon fan problem. Undervikt är när man ligger på typ 50,60 kg. 86 var ju jätte bra för dig som hade gått från lite mer än 100. Fattar inte varför ens egna familj ska hålla på så där, istället för att vara glad för din skull! Kämpa på! Självklart kommer du klara de! Hur gammal är du, och hur lång? Samt vad har du för målvikt? 

Ja har man klarat det en gång så kan man igen :) Nu denna veckan ska jag hålla mig borta helt tänkte jag. Frågar dem om mig så kommer jag säga att jag har skola. För nu är det mycket och ligger fortfarande efter en del. Så plugga så mycket hjärnan orkar varje dag nu. Jag är 23 år. Jag är 177cm lång och mitt mål är att hamna mellan 65-70kg. 

Ja precis håll dig borta, du är ändå ganska lång. Som sagt det viktigaste är att du själv känner dig nöjd. 

Ja man ska ju vara nöjd och glad över sig själv. Mamma har gått från 98 till nu 59kg och hon mallar sig så sjukt mycket och sånt nu men, hon har inte kämpa för sin vikt så som jag kämpar. Hon har inte fått kämpa med motgångar eller träna om hjärnan. Hon tog den snabba enkla vägen. För att minska sitt ätande och bli av med sötsuget så gick hon och tog lån för att operera magsäcken istället. 

Det bästa man kan göra är att gå ner naturligt , så jag tycker du gör helt rätt. 

Ja det är ju det :)