Då har jag gått ner det hekto jag gick upp förra veckan. Med andra ord står jag och stampar på samma plats som för två veckor sedan.
Ibland känner jag mig vilse med alla goda råd om mat, träning och hälsa. I min ålder borde jag veta hur jag ska göra för att gå ner i vikt. Det är bara det att jag har etablerat vanor som är så svåra att få bort. De har liksom bitit sig fast och ibland gör jag saker som jag är van vid, utan att egentligen reflektera över det.
Minns en gång, när jag var ung och vältränad, att jag läste om en kvinna som hade mängder av böcker om hälsa och träning, men ständigt kämpade med sin övervikt. Varför då? tänkte jag, hon borde ju inte ha några problem.
Men nu är jag där. Jag vet hur jag ska bete mig, ändå blir det så fel.
Ni är så gulliga allihop och peppar mig och tycker det är bra att jag stadigt går ner i vikt, även om det bara rör sig om 2-3 hekto varje vecka. Jag är oändligt tacksam för alla era ord. Men...
Jag ser hur ni går ner betydligt mer i vikt vissa veckor och önskar att jag också skulle nå dit.
Det har fått mig att förstå att jag måste steppa upp, ta ett steg tillbaka och reflektera över var jag gör fel. Inte bry mig om vad alla hälsoprofeter säger, utan lita på min egen kunskap, för vem känner min kropp bättre än jag själv?
Visst låter jag förnuftig? Just nu är jag det och jag hoppas jag ska förbli det, men så snubblar jag till och är tillbaka på samma invanda stig igen.
Tack och lov för den här appen. Utan alla er hade jag nog gett upp. Men nu kämpar jag vidare. Värmen har kommit. Cykeln ska plockas fram och det blir mer arbete i trädgården.
Hoppas få återkomma nästa vecka med större framsteg på vågen, om än kanske bara förändrad muskel/fettprocent. Men det viktigaste är trots allt att må bra, eller hur?
Kämpa på kära medsystrar och bröder!
