Ville egentligen inte skriva något inlägg eller logga min vikt på grund av uppgång; gillar att endast se en nedgång när det kommer till min vikthistorik, för att det känns mer motiverande. Inser dock att det alltid kommer att finnas upp och ner dagar och det inte är något att skämmas över.
I söndags var jag och paddlade kajak med sambon och hans familj. Det var riktigt roligt och efter 26 timmar lång fasta + kajak ovanpå det så skulle de äta mat. Min plan var egentligen att äta mat några timmar senare när man väl kom hem för att inte budge:a från min diet och riskera hetsätning igen.
Tillät dock mig själv att avvika från dieten och äta en kebabsallad. Har ingen aning hur många kalorier eller kolhydrater allt detta hade, men det var bortom mina tidigare satta gränser. Gillade att äta med andra och enjoy:ade min måltid.
Ångesten kom direkt och jag började må dåligt över att jag åt mat istället för att hålla mig till min diet. Kände mig som en failure, när jag egentligen själv vet att jag gör bra ifrån mig redan och har kontrollen över mina matintag. Kändes som ett misslyckande för att i mitt huvud så har jag satt en "jag ska inte faila en enda dag"-strategi där jag kommer att gå ner något varje dag och aldrig upp.
Den hade fungerat, men jag har insett att ibland så borde man fokusera mer på livet i nuet än att hålla fast vid saker som man ändå kommer att uppnå i slutändan bara man är duktig 90% av tiden. Jag är glad över att jag valde att äta salladen och inte en pizza. Jag är glad över att jag spenderade tid med sambons familj och kunde vara en del av hänget istället för att bara sitta där och kolla på. Direkt efter att jag åt kebabsalladen så återgick jag till min fasta och diet, så förstår inte riktigt varför jag får ångest för ett matintag som jag är okay med.
Nya planen är väl att endast äta sådan typ av mat när jag umgås med andra människor och aldrig själv. För det är när jag är själv som jag har en tendens att ge upp och överäta.
Får se hur mycket mina planer ändras under resans gång. ✨👽
